Cirka typografisk slafsighet samt livet

Ni är söta och det säger jag inte som nån slags härskarteknikgrej eller så. Jag har nu fått tre mail från personer som är upprörda över att mitt tidigare så stringenta användande av »« som citationstecken nu rubbats så att de klassiska men tråkiga "" har börjat synas mer och mer, både här och på twitter.

Okej, här är grejen: JAG ORKAR INTE. Ni kanske tror att jag är nån jävla ÖVERMÄNNISKA. Men det är jag inte. Och här och nu kände jag att det fan får RÄCKA. Då tar jag ändå två olika sorters antidepressiva, värktabletter, sömntabletter och en hel del alkohol på daglig basis. Jag inser att jag fastnade i myten om mig själv som "Madame Börje, bloggaren som använder snygga citationstecken, vältrimmade ligaturer och är kritisk mot källor samt har en kropp som trots överdriven fyllighet har ett slags absolut värdighet, sådär som tjocka svarta snubbar har".

»«? BORTA
Ligaturerna? BORTA
Etiska principer? BORTA
Kroppslig värdighet? BORTA

Nästa som mailar dödar jag.

Hej Nina Åkestam! Vad ska du skriva om på Resumé.se?!

Madame Börje sitter ner på Schipholflygplatsen och får några ord »i farten« med Nina Åkestam, som ska börja blogga på tidningen Resumés hemsida. Min fråga till Nina är denna: Vad ska du skriva om? Här är svaret, som återges oavkortat:

»Jag ska skriva om springet i mina ben. Om kärleken! Om hösten, när löven draperar marken i fina färger, du vet, när löven, som nyss var sprängfyllda av klorofyll, resignerar inför förgängligheten och söker efter det gula, det bruna, det röda. Om kåldolmar och kalsipper. Om falafel. Om livet i USA, där jag bor. Här i USA är det inte precis mycket som är som i Sverige, nävars. Skatten är till exempel mycket lägre. Och så bor det ju 300 miljoner människor här. Och tänk att man inte ens får göra abort om man vill! Kråkorna flyger lägre här. Landet har en melankoli som är påtaglig. Jackson Browne föddes här. Det ska jag skriva om. Bland annat. Jag ska också skriva andra grejer, som ska publiceras i Nature och New England Journal of Medicine. Men det lär ju vara grejer som handlar mest om typ celler. Liksom. Jag ska också skriva en hel del om Claes de Faires rörande styling och kroppsliga hållning vid intervjun med Martin Sorrell, den kan man skriva fucking avhandlingar om. Men det ska jag inte göra, jag ska bara beröra den, flyktigt. Han vek alltså upp skjortan utanför lammullen, och lutade sig, liksom demonstrativt. Och så ska jag såklart skriva om enkla bakverk som man kan göra med nästan bara ägg!«

Personligt meddelande till Claes de Faire

"Grejorna" är på plats nu. Ska jag buda dom som vanligt?

Pingis Hadenius

Pingis Hadenius Pingis Hadenius Pingis Hadenius. Pingis Hadenius, Pingis Hadenius Pingis Hadenius Pingis Hadenius Pingis Hadenius. Pingis Hadenius! Pingis Hadenius Pingis Hadenius Pingis Hadenius, Pingis Hadenius, Pingis Hadenius.

Starcom om Libyenryktena: " Befängt!"

Efter dagar av tystnad kommenterar nu Starcom ryktena om att medarbetare åkt till Libyen för att slåss på Khadafis sida. "Detta är helt befängt. De åkte ner på en matlagningskurs för att snappa upp lite nya trick som man kan göra med cous-cous, fulkyckling och kanske spiskummin och kanel. Det nordafrikanska köket är som en symfoni av mustiga kryddor. Kommer du ihåg när både Vickan och Klerker jobbade här? Fyfan sicket drag det var då! Nu är det... äh, jag vet inte, som att jobba på ett kontor vilket som helst, liksom. "

Komm tar det tillbaka

Skärmdumpen är från en intern kampanjfilm som Komm har gjort. De är ute och HÅRDSÄLJER i till exempel köpcentrum nu, för att få medlemmar. Samt i matbutiker, lingonris, fettisdagen och lärkträd. För att ta några exempel. Skitsamma det viktiga att »ta med sig« är detta: Man har JÄVLIGT KUL och man SÄLJER HÅRT.

Mårten Knutsson kan mycket väl ha invängningar mot vederhäftigheten i detta. Men det är chill. Karln är ju härlig i sig själv (no homo).

ÖPPET BREV

Härmed tar jag avstånd från alla nazistiska och rasistiska åsikter. Jag ber om ursäkt för mitt utbrått på Nyheter24's reportar. Anledningen till att jag reagerade som jag jorde var att en den själv klara enledningen att jag kännde mig så fruktansvärt krängt när det typ såg ut som att jag har några rasisitsika årikter! Jätte dumt att ens tro. Madame Börje har jälpt människor som kommit från krigets Bosnien samt också nazisternas läger. Gett dom en chans. Sagt att »hej det här är Sverige och nu är ni er egen lyckas smed, härifrån är det bara att köra, visst är det svårt att lyckas som entrepenör när alla är sånna jävla SOSSAR men det är i alla fall bättre än vad det var i SOVEJT när assså Bresnjev var kung där«.

Jag är för övrigt hungrig. Och tjock.

Konflikten!

Wiley & Partners flyttar till restaurangakademien i Grythyttan.

En fundamental del i den urbana myt vi kallar reklamstockholm heter Zeke Tastas. Det kanske är ett namn, kanske ett koncept. Oklart vilket. Dock vet vi att det är ca sponsrat av Dagens Media OCH (märk väl!) Resumé.

Nå hur som helst. Alla läste artikeln om Zeke och Riche (begåvat kommenterad av Nakeds Christofer Dymling, den spjuvern) där hr Tastas framkastar idén om att kanske, kanske flytta byrån (inklusive kex) till restaurang Riche.

Well. Nästa led i historien är detta: Zeke, som är från, och representerar, Örebro – ville »ta det ett steg till«. Man tänker Riche > Wretman > Arvid Svanvik > Bögar > Carl-Jan > Örebro/Bergslagen > Grythyttan.

Innan tuppen gol tre gånger hade man helt sonika flyttat hela byrån till Ralph Erskine-husen i Gyttorp i Nora, Bergslagen. En nöjd Robert Brink skrockar medan trollen samlas på avstånd. Och här är hur det ligger till med troll i Bergslagen:

För ca 25 000 år sedan försvann neanderthalmänniskorna från Europa. Eller? Nja. Inte riktigt. Isolerade grupper höll sig på sina kant och levde avskilda från människor. Fördelen med detta var att de kunde sköta sitt. Nackdelen var att deras genpol, hur säger man, utarmades med tiden. De degenerade både kroppsligen och mentalt till den folkloristiska klyschan »troll«.

Sådana sitter nu alltså på håll och betraktar Robert Brink.
De betraktar honom som… mat.